csvensson

För jag har tagit studenten

Okej jag har tusentals bilder jag vill lägga upp, hundra grejer jag vill skriva om och så mycket känslor att skriva ut här. Men jag vet inte vart jag ska börja. Jag känner mig faktist så himla tom just nu. Studentveckan kom och den var helt fantastisk. 3 dagars-festen på satin plus en sista krampen vinst toppade veckan totalt. Sen kom dagen man alltid väntat på, fast inte riktigt den dagen jag alltid väntat på. Studentdagen, den dagen när de kämpiga åren av plugg, slit och stress finally has it's end. Men jag ville inte, eller jo självklart vill man ändå ta studenten. För hur många gånger detta år har jag inte bölat av ångest och tyvärr sjukanmält mig fast jag inte borde. 

 

Men allt det andra då, allt som bara tar slut på en dag. De här tre åren på Karolinska gymnasiet har verkligen betytt hela världen för mig. Utan tvekan, det här har varit mitt livs tid. Och just nu känns det fruktansvärt jobbigt att allt är över. Under hela trean har jag försökt att förberett mig på slutet, men 295 dagar var inte till någon hjälp. 

 

Det finns så många anledningar till varför dessa tre åren har betytt exakt allt för mig och det är:

 

1. Eftersom detta är nummer ett så måste jag skriva det viktigaste först, hade egentligen velat sparat det bästa till sist. Men nu kommer det bästa först. Mina vänner, vänner jag inte trodde fanns. Jag har haft en dansklass som har känts som en liten mini familj och det gör så ont i hjärtat att veta att vi inte kommer dansa tillsammans längre. Vi har delat så mycket och främst haft samma intresse, och det gjorde allt så självklart. Alla var så olika, men sen var vi ändå så lika varandra tack vare dansen. Men de vännerna som har fått dessa tre åren till det speciella är Wilma, Wilma och Moa. Jag hade verkligen velat gett er hela världen om jag kunde, för ni är värda allting. Det är så svårt att försöka beskriva det jag har fått uppleva och vår vänskap vi har. Jag har verkligen kunnat varit mig själv med er och öppnat upp mig på ett sätt jag aldrig gjort förut. Jag kan inte komma på en dag jag har haft tråkigt i skolan och inte velat varit där på grund av er. Skolan har varit en fest varje dag och jag är helt seriös. På lördagar kunde jag längta till skolan för vi hade så jävla kul jämt, även fast vi bara satt i matsalen. Och att känna så, det är en blessing. Jag har hittat mig själv lite mer, vågat mer och blivit mer självsäker på grund av er. Det är så mycket jag vill tacka er för, jag blir helt galen när jag tänker på det. Men främst, tack Karolinska Läroverket för mina bästa vänner.

 

2. Dansen. Att ha fått dansat mig igenom dessa åren har hjälpt mig så mycket, ibland har man väl spytt på det för man dansade inprincip dygnet runt. Men jag tror inte jag hade klarat gymnasiet utan dansen, det var räddningen till att klara allt. Och att haft världens bästa danslärare(och grupp) som man inprincip älskar gör det inte mindre ont att lämna dem. Jag är helt enkelt inte gjord för avslut har jag märkt. Allt man har fått göra, deltagit i kulturnätterna, dansens dag, vår egna produktion i tvåan, slutproduktionen Move it och massvis av annat kul. Och allt genom gymnasiet? Min kärlek för dans är obeskrivlig och växer mer varje dag, det har jag inte tvivlat på en dag under min gymnasietid. 

 

3. Alla traditioner, för det finns så många. Karro festerna, innebandy natten, brännbolls turneringen, alla-hjärtans dag, vårdoppet och alla små grejer man ska göra för att vara en pilt. Karro är ett gymnasium där det handlar om mer än bara studier, man blir liksom själv en del av skolan. En liten del av mig kommer alltid leva kvar på karolinska läroverket.

 

4. Jag har upptäckt sidor av mig som jag inte riktigt upptäckt förut och utvecklats som människa. Jag har alltid haft ett uselt självförtroende. Och tack vare Karro (och mina vänner) har jag insett att jag är värdefull och vågar stå upp för mig själv mer. Och det betyder så mycket att våga vara sig själv och veta att man inte kommer bry sig om vad någon annan tycker, tack Karro.

 

Nu gäller det bara att printa in i hjärnan att livet inte är över, för just i denna stund när jag är febrig och sjuk kan jag lova att livet inte känns så kul. Men som jag och min syster sa, varför ska jag vara ledsen egentligen? Jag borde sitta här och skrika av glädje över det jag har fått uppleva. Jag har haft den mest perfekta gymnasietiden man någonsin kunnat önskat. Och här sitter jag och bölar? "Don't cry because it's over, smile because it happened"

Jag vill aldrig sluta skriva, men jag känner att jag måste det nu. Det är bara så otroligt coolt att jag har upplevt det här, jag trodde inte det var möjligt faktist.

 

Tack allt. Tack Team kaos. Tack prästostarna (dansgruppen). Tack Karros fantastiska underbara spanar-matsal. Tack till alla mina crushar som förgyllde skoldagarna. Tack till Malin, Frida, Svetlana och Frida. Tack Risbergska skolan(faktist). Tack för skratten och alla minnen. Tusen tack Karolinska läroverket.

<3 fan vad bra

(mer bilder från studenten och studentveckan kommer)

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas