csvensson

Kategori: Tankar

För jag har tagit studenten

Okej jag har tusentals bilder jag vill lägga upp, hundra grejer jag vill skriva om och så mycket känslor att skriva ut här. Men jag vet inte vart jag ska börja. Jag känner mig faktist så himla tom just nu. Studentveckan kom och den var helt fantastisk. 3 dagars-festen på satin plus en sista krampen vinst toppade veckan totalt. Sen kom dagen man alltid väntat på, fast inte riktigt den dagen jag alltid väntat på. Studentdagen, den dagen när de kämpiga åren av plugg, slit och stress finally has it's end. Men jag ville inte, eller jo självklart vill man ändå ta studenten. För hur många gånger detta år har jag inte bölat av ångest och tyvärr sjukanmält mig fast jag inte borde. 

 

Men allt det andra då, allt som bara tar slut på en dag. De här tre åren på Karolinska gymnasiet har verkligen betytt hela världen för mig. Utan tvekan, det här har varit mitt livs tid. Och just nu känns det fruktansvärt jobbigt att allt är över. Under hela trean har jag försökt att förberett mig på slutet, men 295 dagar var inte till någon hjälp. 

 

Det finns så många anledningar till varför dessa tre åren har betytt exakt allt för mig och det är:

 

1. Eftersom detta är nummer ett så måste jag skriva det viktigaste först, hade egentligen velat sparat det bästa till sist. Men nu kommer det bästa först. Mina vänner, vänner jag inte trodde fanns. Jag har haft en dansklass som har känts som en liten mini familj och det gör så ont i hjärtat att veta att vi inte kommer dansa tillsammans längre. Vi har delat så mycket och främst haft samma intresse, och det gjorde allt så självklart. Alla var så olika, men sen var vi ändå så lika varandra tack vare dansen. Men de vännerna som har fått dessa tre åren till det speciella är Wilma, Wilma och Moa. Jag hade verkligen velat gett er hela världen om jag kunde, för ni är värda allting. Det är så svårt att försöka beskriva det jag har fått uppleva och vår vänskap vi har. Jag har verkligen kunnat varit mig själv med er och öppnat upp mig på ett sätt jag aldrig gjort förut. Jag kan inte komma på en dag jag har haft tråkigt i skolan och inte velat varit där på grund av er. Skolan har varit en fest varje dag och jag är helt seriös. På lördagar kunde jag längta till skolan för vi hade så jävla kul jämt, även fast vi bara satt i matsalen. Och att känna så, det är en blessing. Jag har hittat mig själv lite mer, vågat mer och blivit mer självsäker på grund av er. Det är så mycket jag vill tacka er för, jag blir helt galen när jag tänker på det. Men främst, tack Karolinska Läroverket för mina bästa vänner.

 

2. Dansen. Att ha fått dansat mig igenom dessa åren har hjälpt mig så mycket, ibland har man väl spytt på det för man dansade inprincip dygnet runt. Men jag tror inte jag hade klarat gymnasiet utan dansen, det var räddningen till att klara allt. Och att haft världens bästa danslärare(och grupp) som man inprincip älskar gör det inte mindre ont att lämna dem. Jag är helt enkelt inte gjord för avslut har jag märkt. Allt man har fått göra, deltagit i kulturnätterna, dansens dag, vår egna produktion i tvåan, slutproduktionen Move it och massvis av annat kul. Och allt genom gymnasiet? Min kärlek för dans är obeskrivlig och växer mer varje dag, det har jag inte tvivlat på en dag under min gymnasietid. 

 

3. Alla traditioner, för det finns så många. Karro festerna, innebandy natten, brännbolls turneringen, alla-hjärtans dag, vårdoppet och alla små grejer man ska göra för att vara en pilt. Karro är ett gymnasium där det handlar om mer än bara studier, man blir liksom själv en del av skolan. En liten del av mig kommer alltid leva kvar på karolinska läroverket.

 

4. Jag har upptäckt sidor av mig som jag inte riktigt upptäckt förut och utvecklats som människa. Jag har alltid haft ett uselt självförtroende. Och tack vare Karro (och mina vänner) har jag insett att jag är värdefull och vågar stå upp för mig själv mer. Och det betyder så mycket att våga vara sig själv och veta att man inte kommer bry sig om vad någon annan tycker, tack Karro.

 

Nu gäller det bara att printa in i hjärnan att livet inte är över, för just i denna stund när jag är febrig och sjuk kan jag lova att livet inte känns så kul. Men som jag och min syster sa, varför ska jag vara ledsen egentligen? Jag borde sitta här och skrika av glädje över det jag har fått uppleva. Jag har haft den mest perfekta gymnasietiden man någonsin kunnat önskat. Och här sitter jag och bölar? "Don't cry because it's over, smile because it happened"

Jag vill aldrig sluta skriva, men jag känner att jag måste det nu. Det är bara så otroligt coolt att jag har upplevt det här, jag trodde inte det var möjligt faktist.

 

Tack allt. Tack Team kaos. Tack prästostarna (dansgruppen). Tack Karros fantastiska underbara spanar-matsal. Tack till alla mina crushar som förgyllde skoldagarna. Tack till Malin, Frida, Svetlana och Frida. Tack Risbergska skolan(faktist). Tack för skratten och alla minnen. Tusen tack Karolinska läroverket.

<3 fan vad bra

(mer bilder från studenten och studentveckan kommer)

 

 

Karros studentbal 2017

Hej hallå! Livet kom emellan som vanligt, så det blir när man har det bra. Men tänkte lägga upp lite bilder ifrån balen som var nu i onsdags. Jag hade bal, sjukt va? Dagar och händelser som man tror aldrig ska komma plötsligt kommer. Det var en svinkul kväll och natt, det blir så när man har världens bästa vänner.

Och nu då, nu går vi in i studentveckan, veckan som aldrig kommer komma tillbaka och veckan som verkligen aldrig kommer upprepas igen. Livet är så coolt, det är så mycket häftigt man får uppleva.

Här är bilder på mig och mina finaste vänner! Som jag älskar mest av allt i hela världen

Jag är tacksammast i hela världen

 

 

My better other half

Okej så igår fick jag ett par nya nike av min syster för "det var jag värd"????(alltså tusen tack (jag är inte värd dessa egentligen)) <3

Ville inte göra detta inlägg "bara" för att jag fick ett par skor. Utan hylla min syster. Hylla min livspelare. Hon som verkligen har varit mitt allt hela mitt liv. Hon som alltid har varit min förebild. När jag var 8 och gick i ridning bara för att hon gjorde det, eller idag är hon den som alltid har bättre kläder än vad jag har. Hon som jag vänder mig till i alla lägen, personen som kan få mig på bättre humör utan att göra något. När jag kollade efter bilder på oss så insåg jag att jag inte har så många, det för att jag aldrig fotar oss tillsammans för hon är en sån självklarhet. En del av mig, det har hon alltid varit och kommer alltid vara. Att ha en syster är den bästa gåvan man kan få i livet, en två år äldre lite bättre version av mig själv. Så jag slipper prata med mig själv och prata med äldre mig. Man måste verkligen djup tänka för att förstå hur bra jag har det, fatta att ha växt upp utan henne? Att inte haft henne nu. Jag tror ärligt talat att jag aldrig hade klarat att levt utan henne. Hoppas du vet att jag tycker du är värd hela värden<3

älskar dig!!!!!!!!!!!!

 

 

 

 

 

En liten blandad throwback

Satt och kollade på lite gamla bilder, från både förra året och året innan det. Och hittade så himla många bilder som innehåller så otroligt starka minnen. Livet är så otroligt skört, och livet är byggt på hundra tusentals olika minnen. Det här med att man måste leva varje dag som den sista, eller något i stilen med att "wake up with a postive mind". Men på riktigt, varje dag är speciell. Hittade en bild från den dagen Madde tog körkort, och vi gjorde inget speciellt egentligen den dagen. Vi åkte till Kristinehamn och köpte med oss allt gott vi hittade, en kortlek och varandra. Och den dagen kommer jag aldrig glömma. Jag vill väll egentligen bara säga att man måste inte göra något speciellt för att vara så jävla tacksam för att man finns och för att älska sitt liv. Jag kommer aldrig glömma alla miljontals hemmakvällar jag haft med mina vänner, när vi inte gjort ett skit. Eller spelkvällarna med familjen. Dem dagarna jag och mina friendos har vart kaos i skolan och skrattat igenom oss hela dagarna. Det är det små sakerna som spelar någon roll, glöm aldrig bort det. Och alla ni som vet att ni är inblandade i mitt liv på något sätt. Jag älskar er

"Slutar du kämpa så kämpar jag för två"

Det är svårt att se på när något i livet förändras, inte för att farmor mår så jätte dåligt nu. Men när man tar något/någon förgivet att den alltid ska finnas där och att alla alltid kommer finnas med en i livet och man inser att det inte riktigt kommer vara så tyvärr. Då gör det ont. Min finaste lilla farmor<3 sitter där med sitt harpa på sin dator i sjukhuset och fortfarande ler. Åh vad jag önska att allt och alla bara kunde leva och föralltid må bra. Något jag försöker lära mig själv är att inte ta livet förgivet, och att försöka inse hur jäkla otroligt bra liv och vilka sjuka människor jag är omringad av. För det är jag, ni vet vilka ni är. Jag hade aldrig orkat leva utan alla människor som gör min vardag, fan vad tråkigt man hade haft då. O Farmor är nog en av mina största förebilder. Gud vad jag älskar dig

<3<3<3<3

2014

Tänkte lägga upp en massa bilder ifrån 2014, och inte skriva så mycket. Men shit vad det har hänt saker detta år alltså, har: Sett One direction två gånger, 5 seconds of summer, cody simpson, varit i Turkiet, börjat gymnasiet, flyttat ihop med "nya syskon", varit på liseberg, dansat i massor och skapat en hög fina minnen med världens bästa människor. Tack så mycket till alla ni som har gjort det här året super bra, och alla fina nya människor jag lärt känna! Så himla redo för 2015!

(Så sjukt mycket bilder som inte är med, inga ifrån november/december)

 

Red nails

Såg hur fint det passade med mina röda naglar till min gråa stickade tröja, tyckte det förtjänade en kass bild ifrån matte lektionen

Upp